Ab imo pectore
Inte långt innan stormen når mitt frusna hjärta ska jag överge dig. Du sa en vacker dag att du skulle lära dig simma genom mina vågor. Jag står och tittar på, ger dig inte längre någonting att kämpa för. Du kommer sjunka och för mig är det ditt eget fel. Dränkt kärlek simmar ändå sa du. Jag kommer inte rädda dig, jag är inte heroisk, tvärtom är jag masochist. Jag älskar att se hur dolken skär genom dina förväntningar. Jag njuter av att höra dig skrika. När du är som lyckligast finns förhoppningarna om förödelsen som närmst. Jag är inte någonting för dig mer än en olycklig dans med omöjliga steg.
