Free falling

Jag vill bli sådär omåttligt uppvaktad. Världens största bukett, i händerna på en töntigt leende kille. Jag vill bli älskad för den jag är, i alla väder oavsett mitt humör. När jag beter mig som värst, när jag lägger min tvära omöjliga sida till. Då ska han titta på mig, lägga huvudet på sne och le lite sexigt och vifta bort det med en kommentar om att jag kan bättre. Jag vill somna ifrån hans frånvaro i soffan och bli väckt av hans närvaro. Vara ovetandes om att han mitt i någonting annat lägger sina armar om mina axlar och bara drar mig tätt. Han ska komma mig närmare fast jag ber honom dra åt helvete, för han vet att det är precis då jag vill att han drar mig till sig hårdare. Och en helt vanlig tisdag hittar jag en ask med världens finaste örhängen i. När vi satt igång musik till matlagningen tar han tag i mig och vi dansar några steg, väldigt töntigt men så mysigt. Det slutar med att vi trillar så mycket vi skrattar åt varandra. Och när det mest otänkbara händer, när hela min värld rasar samman. Då fångar han mig, och gör mig påmind om det kärleksfulla förhållande vi har. 
 
Så, det var det. Sen att det aldrig kommer ske. Jag kommer aldrig nöja mig. Och ingen kommer komma mig så nära att de får vara allt det här. "Du är bara 22år, du har hela livet framför dig". Ja, precis. Jag har levt med mig själv i 22år. Om någon borde veta hur det ska gå för mig är det väl ändå jag? 
 
 

Kommentera här: