Jag leker just nu med elden. Jag är en rörelse ifrån att bränna mig så jäkla hårt. Men det ligger en viss tjusning i att stå precis vid skottlinjen. Det känns lite som att det är allt eller inget, liv eller död. Jag är lika desperat efter törst som jag är likgiltig över min frihet. Så länge jag håller blicken kvar på mitt mål. Och målet är inget annat än att jag ska komma i första hand. Jag ska må bättre än någonsin. Om det sen är u2 eller ej kan för mig kvitta.
