Det har varit ett jobbigt år. Mycket har runnit under broarna. Även om det visade sig till att bli ett av mina lyckligaste år efersom jag träffat den som talar rakt till mitt hjärta har det även inneburit tråkigheter. Jag är så trött på att känna ett behov av att krypa innanför mitt eget skinn. Hemska tanke, jag vill inte mer. Att sitta och bli inspirerad till etremligheter är inte typiskt mig, tror jag. Jag är lycklig i livet nu, tror jag. Jag hade kärleken ett par gånger när jag var yngre, det kändes så i alla fall. Eller jag vet inte vad det var. Men det var starka hjärtslag för en annans existens. Det är väl det som går under kärlek. Jag var ung och omogen, tyckte väl mest det låg mest intresse av att känna någonting, vad som helst. Det var nog därför det lätt blev destruktivt. Varenda känsla skulle kännas. Ända in i det sista lilla ordet skulle en mening finnas. Så känner jag inte nu. Nu är det tvärtom. Jag känner helst inte efter. Jag är helst helt avskärmad och kall. Det var så tills jag träffade honom. Han som kom nära, han jag nu älskar. Han hade inte det lätt, det var många väggar jag byggde upp. Även under tiden han tog sig in fortsatte jag att isolera. Nu är det inte lönt längre. Han känner mig, bäst av alla. Han vet vem jag är nu. Jag tror ingen annan vet det. Det skedde liksom en enorm förändring. Allt förändrades när jag flyttade, inte minst jag själv. Ibland känner han mig bättre än vad jag själv gör. Det är mycket märkligt. Och nu är det dags igen. Ytterligare en flytt. Ett steg längre bort från den jag en gång var. Undra vad som händer med mig denna gången. Det går inte igonera att de vänner jag en gång haft symboliserat en fas av mitt liv. Sen växer man ifrån varandra. Många jag en gång känt kan jag idag inte alls förstå, inte för att de förstår mig heller. Vem händer det med denna gången? Jag har min kära granne jag tror jag inte vill åka ifrån. Hon och jag som blev något eget och nytt. Vi förstod varandra fast vi var så olika. Vi bråkar som syskon, käbblar som bara fan. Fast innerst inne håller jag henne så kär. Och nu lämnar jag snart. Jaha, så kan det gå. Nu har jag bajsat klart. Dags att torka röven, hejdå.