En personlig inblick av ett helt vanligt liv. Blandar dagboksinlägg med krönikor och min idé av konst.
0Läs mer >>Jag känner det, jag känner det så tydligt. Jag känner att hjärtat är en muskel. Aldrig förr har det känts så tydligt eller ens påmint mig. Först när man träffar en människa som vänder upp och ner på hela ens värld inser man vad hjärtat är kapabelt att känna. Jag har förlorat mig totalt i en annan människa och jag tänker inte tänka.
0Läs mer >>Det kommer en så konstig känsla krypande. Fastän det varit så uppenbart och verkligt länge slår det en då och då. Jag bor inte hemma längre. Jag har ett eget ställe, mitt ställe. Jag städar, tvättar, handlar, lagar mat etc helt själv. Jag har ingen hemma alltid. Det är om jag bjuder över någon. Annars är jag helt själv. Familjen är på ett helt annat ställe. Känns så overkligt när jag reflekterar över det! Men så är det, min verklighet.
