I ett samhälle där makt ständigt utövas och dessutom makt ständigt påpekas gäller det att inse sin position i helheten. Makt verkar som effektivast när det inte uppdagas. Kalla det medveten makt, omedveten makt. Kalla det tvång, inflytande eller manipulation. Oavsett vad det kallas är resultatet oftast detsamma, ett utövande. När tvånget dessutom är synliggjort men det ändå efterlevs är strukturen av förtrycket robust. Strukturen utgör normen som var och en rättar sig efter. Normen ifrågasätts egentligen inte eftersom dess närvaro är så självklar att den blir axiomatisk. Vad ska då en stackars sate göra?
I hela mitt liv har jag levt efter föreställningen att jag är min egen, vilket givetvis inte är sant mer än per definition. Jag lever i ett samhälle där jag formats av de strukturer som i sin tur förtrycker mig. Jag har alltså blivit lärd att förtryckas genom den makt strukturerna har och utövar. Eftersom strukturerna utgör normen har detta egentligen aldrig ifrågasatts mer än när ett eget engagemang blomstrat. Under hela mitt liv har jag ställts i ett led och aldrig givits möjligheten att ifrågastätta min position eftersom makten skapat ett samförstånd som motverkat att konflikt uppstått. Makten har lurat mig att tro att det varit mitt val att rätta mig efter ledet och fått mig att tro att det handlat om mig och mitt val när det egentligen är en struktur som förklätts till tvång som utövas genom ett omedvetet utövande som jag i sin tur trott vara ett frivilligt och medvetet val.
I många år av mitt liv har jag ställt klockan tidigt, jag måste ju hinna med att göra mig iordning. Jag spenderar hur mycket pengar som helst på kläder som är mer snygga än bekväma. Jag köper skor som gör mig lång fast jag alltid längtar efter att ta av dem. Jag plattar mitt lockiga hår och lockar mitt raka hår och oroar mig över huruvida regnet eller fukten kommer påverka det. Jag sminkar mitt ansikte men längtar efter att få tvätta av det sen när jag kommer hem igen. Jag är en morgontrött människa, jag älskar att sova... Så varför ställer jag klockan tidigare för att hinna med allt detta? Jo, anledningen till varför är århundradets största lögn, JAG GÖR DET FÖR MIN EGEN SKULL. Jag gör inte mig fin för andras skull utan för min egen... Okej, men om jag nu gör det för min egen skull.. Varför längtar jag efter att få sätta upp håret utan att bry mig om det är platt eller lockigt? Varför längtar jag efter att tvätta bort sminket? Att byta skor? Att ta av mina tajta kläder? Om jag gör det för min egen skull, varför håller jag inte på med denna maskerad på mina lediga dagar när jag bara ska vara hemma själv?
Jag gör ingenting för min egen skull av det ovannämnda. Jag gör det för jag känner mig bekväm i att känna mig snygg i sällskap av andra. Jag som kvinna blir granskad och objektifierad varje dag och får kämpa för min plats i det offentliga. Så när jag väl tar plats är det säkrast att vara snygg och fixad. Jag granskar mig själv precis så som jag uppfattar att andra gör det och jag gör det ur alla de tänkbara vinklar de kan se mig från. Jag sminkar mig för jag ska få bättre förutsättningar under granskingen när jag tar plats, och vet du vad? Det är sjukt. Därför säger jag upp mig nu. Objektifiering, dra åt helvete! Jag är klar med att ursäkta löjliga riter utifrån maktutövande tvång från kvinnofientliga strukturer.
KROSSA PATRIARKATET!
