0 Läs mer >>
När blev vuxenlivet så komplicerat? När skedde övergången från lätt till svår? Jag orkar inte med komplexa situationer och relationer. På ett sätt blir jag less på min önskan om att livet alltid ska vara så förbannat lyckligt och oångerbart. Jag vill inte värna om något för sakens skull eller för rädslan om att ångra när det är försent. Jag kan inte bara tillåta skit för att någon dag tar liv slut och att jag då ska ångra mig? Jag menar, om personen i fråga är en skitstövel nu, varför ska jag då försöka till varje pris att behålla en relation med denne? Jag kan inte glömma smärta och oförlåtlighet  av premissen att jag inte vill ångra något senare i livet! Det låter helt sjukt att jag ska lägga ner av den sakens skull. Jag är sårad. Sårad, sviken, besviken och dessutom väldigt arg. När någon sträcker ut handen, inte för en har gjort fel eller betett sig illa utan för att en inte vill ångra relationsbrister på grund av stolthet eller små saker, och den slåss bort? Ja, vad mer finns att göra än att böla ut och sen gå vidare. Det handlar inte om stolthet. Det handlar bara om att ibland är gränsen nog. 

Förr var saker så mycket enklare, och roligare. Livet var lättare kändes det som. Jag vet inte vilket som är bäst eller för den delen värst? Att leva ovetande men leva lycklig på det man har och låta allt annat passera förbi utan vetskap. Eller att veta precis vad som pågår och leva olycklig på grund av det. Leva lycklig i en reducerad verklighet eller ta del av hela bilden men då även det smärtsamma. 

Jag tror aldrig jag riktigt berättat för någon om hur krossad jag är. Jag är helt förstörd. Tom typ. Jag har aldrig velat prata om det. Jag har bara omgett mig av fasader och detta med ett falskt leende på läpparna. Jag har aldrig förklarat, jag har aldrig ens börjat med att försöka ta upp hela min börda. För i ärlighetens namn orkar jag inte. Och jag vill inte blotta det för någon. Jag tror bara det hade gjort allt värre att involvera någon i mitt jävla mörker. Fan alltså! Jag vill inte ha med det att göra. Jag vill gräva ner allt jag känner och någonsin känt och aldrig vidröra det igen. 

Alla liv, situationer, platser, minnen, relationer, människor. Jag älskar er. För vad ni kanske var, vad ni kanske betydde eller vad ni är eller vad ni betyder. Vissa saker vill jag hålla fast vid även om det inte existerar idag och vissa saker som existerar idag vill jag inte längre hålla fast vid. 
Till oändligheten och vidare! 

Onödigt jävla lång...

0 Läs mer >>
When I'm away, I will remember how you kissed me
Under the lamppost back on Sixth street
Hearing you whisper through the phone,
"Wait for me to come home."



YOU WON'T EVER BE ...