0 Läs mer >>
Det känns som jag flyr fältet. Jag flyr undan er, mig själv och dem. Jag vill prata om det. Jag vill förklara. Jag vill börja precis från början och avsluta med slutet. Jag vill berätta precis allt. Men jag vågar inte. Har inte gjort det på många år. Jag har ingen jag vill berätta det för. Jag har ingen jag kan ge precis allt det där. Det hugger i magen varje kväll. Det gör så ont att tänka på allt. Och hur jag nu kan låta någon få mig när han vill. Jag kan ju få honom, när han vill. Fast det som skrämmer mig är inte att jag tillåter det, utan att jag inte bryr mig. Jag blir inte ledsen av det. Jag har på något vis stängt av allt. Jag känner inte längre. Nästan så jag är oförmögen att känna, med undantag för allt som varit. Allt det känner jag så väl. Varje liten känsla jag har haft finns kvar och påminner lite då och då. Jag plågar inte mig själv egentligen. Men jag tycker om smärtan, den påminner mig om något. Kanske om vem jag varit och vem jag kunde va. Jag vandrar lite tyst i det mörka. Jag är inte rädd för att vara ensam eller att bli lämnad. Det skrämmer mig inte att bli sårad. Det jag räds är att bli älskad. Jag är rädd att jag inte är värd någons kärlek, att jag inte förtjänar den. Och lite också oförmågan att besvara den. Jag är avstängd. Det finns ju inte mer kvar. Allt är borta, jag har ingenting att ge. 
"Jag har längtat efter våld, efter hämd och mer förnedring"

Aldrig, aldrig ensam

0 Läs mer >>
Jag vill bli sådär omåttligt uppvaktad. Världens största bukett, i händerna på en töntigt leende kille. Jag vill bli älskad för den jag är, i alla väder oavsett mitt humör. När jag beter mig som värst, när jag lägger min tvära omöjliga sida till. Då ska han titta på mig, lägga huvudet på sne och le lite sexigt och vifta bort det med en kommentar om att jag kan bättre. Jag vill somna ifrån hans frånvaro i soffan och bli väckt av hans närvaro. Vara ovetandes om att han mitt i någonting annat lägger sina armar om mina axlar och bara drar mig tätt. Han ska komma mig närmare fast jag ber honom dra åt helvete, för han vet att det är precis då jag vill att han drar mig till sig hårdare. Och en helt vanlig tisdag hittar jag en ask med världens finaste örhängen i. När vi satt igång musik till matlagningen tar han tag i mig och vi dansar några steg, väldigt töntigt men så mysigt. Det slutar med att vi trillar så mycket vi skrattar åt varandra. Och när det mest otänkbara händer, när hela min värld rasar samman. Då fångar han mig, och gör mig påmind om det kärleksfulla förhållande vi har. 
 
Så, det var det. Sen att det aldrig kommer ske. Jag kommer aldrig nöja mig. Och ingen kommer komma mig så nära att de får vara allt det här. "Du är bara 22år, du har hela livet framför dig". Ja, precis. Jag har levt med mig själv i 22år. Om någon borde veta hur det ska gå för mig är det väl ändå jag? 
 
 

Free falling

0 Läs mer >>
Det är mycket roligare att äta frukost, ta en fika eller dylikt när man kan göra det ordentligt. Min chailatte blir mycket godare att dricka ur denna skönheten. Frukost har nu blivit något kul. 



The breakfast club

0 Läs mer >>
Jag leker just nu med elden. Jag är en rörelse ifrån att bränna mig så jäkla hårt. Men det ligger en viss tjusning i att stå precis vid skottlinjen. Det känns lite som att det är allt eller inget, liv eller död. Jag är lika desperat efter törst som jag är likgiltig över min frihet. Så länge jag håller blicken kvar på mitt mål. Och målet är inget annat än att jag ska komma i första hand. Jag ska må bättre än någonsin. Om det sen är u2 eller ej kan för mig kvitta. 



Trying to recall

0 Läs mer >>
Jag skulle egentligen sitta hemma och dra mig undan. Som jag har varit bra på att göra den senaste tiden. Sen kom förslaget! Och det blev av! Jag gick på förfest, det var helt okej drag. Vissa människor är inte min typ, hur hårt jag än försöker. Efter förfesten drog jag till mellanfesten och träffade människor som verkligen var min typ! Jag hade så fantastiskt kul. Jag är glad att jag inte stannade hemma. Vi drog sedan vidare till eftersläpp på en sittning. Där några av mina finaste människor befann sig. Jag dansade natten lång, utan bekymmer. Jag spräckte mina byxor i en dansbattle, jag obesvarade en kyss, jag fick öl "hällt" över mig, jag blev följd hem till dörren av en gentleman. Min sminkning blev snygg!! Det tillhör ovanligheterna, och jag kände mig snygg! Något jag inte gjort på länge. Så tack alla! Det var precis vad jag behövde. Nu är jag på banan igen. 


(Fylletratt sent på natten/tidigt på morgonen) 

Peeee to the arty!

0 Läs mer >>
Hej, vad gör du just nu? Vad har du för rutiner? Vad tänker du på innan du går och lägger dig? Är du nöjd med ditt liv? Eller känner du dig ensam? Har du någon annan just nu eller väntar du tålmodigt på mig? Varför känner vi inte varandra redan? När lär vi känna varandra? Jag undrar hur mycket du tänker på "mig", är det lika mycket som jag tänker på "dig"? Vad gör du exakt i denna stund som jag skriver? Saknar du också mig? Såsom jag saknar dig? På ett underligt och mystiskt vis. Jag vet inte exakt vem eller vad det är jag saknar. Men du fattas mig. Kommer vi prata om dessa dagarna, innan oss? Eller låter vi det gångna vara historia? Det är under samma måne vi båda går och lägger oss, och samma sol vi vaknar till. Det är vår värld, jag bara väntar på att du ska bli min värld. 


Under samma himmel

0 Läs mer >>
Dagen börjar helt underbart. Det är så skönt att kunna dra sig i sängen. Idag får jag finbesök av min familj. Och min mamma har med sig en liten gåva till lyan. Det är så kul med gamla saker som går i arv. Den faller mig på läppen både gällande smak men också affektion. Nu ska jag stiga upp och fixa mig. Låter inte dagen gå mer till spillo. 

Au revoir 

Andre april

0 Läs mer >>
Inte långt innan stormen når mitt frusna hjärta ska jag överge dig. Du sa en vacker dag att du skulle lära dig simma genom mina vågor. Jag står och tittar på, ger dig inte längre någonting att kämpa för. Du kommer sjunka och för mig är det ditt eget fel. Dränkt kärlek simmar ändå sa du. Jag kommer inte rädda dig, jag är inte heroisk, tvärtom är jag masochist. Jag älskar att se hur dolken skär genom dina förväntningar. Jag njuter av att höra dig skrika. När du är som lyckligast finns förhoppningarna om förödelsen som närmst. Jag är inte någonting för dig mer än en olycklig dans med omöjliga steg.
 
 
 

Ab imo pectore

0 Läs mer >>

Mitt första inlägg.

Välkommen till min ny...