Dag
Du gör mig så ledsen, du gör mig så arg. Jag har aldrig gjort något annat än mitt bästa för dig. Du upptar min tid och jag tar med dig hem. Jag orkar inte låta bli att ta åt mig mer, jag orkar inte sova dåligt mer. Låt mig vara, du är bara elak och arrogant. Låt mig tala till punkt när jag väl, efter tusen övertramp, säger till.
Till dig som tystar mig:
Jag känner mig så lustig och bara i vägen för dig. Du är tyst och ger mig bara jobbig tystnad. Jag känner att något är fel, ibland allt. Du gör mig bipolär.
Till dig som vände mig ryggen:
Fy fan för dig. Jag kommer aldrig förlåta dig. Det blir värre ibland, tyvärr. Men du är död.
Till dig jag saknar:
Kan du lämna min skalle ifred? Det är fel att tänka på dig och fel att prata med dig. Men ändå tänker jag på dig hela tiden.
Till mig:
SKÄRP DIG