S<3G

Det är en otäck känsla. En känsla som tar över allt vad sunt förnuft annars skulle styra. Det smärtar i bröstet, det kliar i magen och hjärtar slår dubbla slag. Det är som att en rastlöshet sträcker sig ända ut i fingertopparna och allt annat känns så oförklarligt. Jag talar givetvis om kärleken. Det är så förundransvärt att man är kapabel att känna så för en annan människa. Jag älskar honom så mycket att det börjar göra ont. Precis som att jag inte kan hantera denna typ av känslor. Jag vill spendera varenda vaken sekund med honom samtidigt som skräcken över att förlora min självständighet vilar tungt. Jag vill förklara hur mycket jag älskar honom och hur mycket bättre han gör mitt liv, samtidigt inser jag hur patetiskt mina kärlekslovord skulle låta. Jag vill ta ut allt nu! Jag kan inte vänta! Jag vill ha allt med denna man samtidigt som det blir en paradox av min rädsla för att tiden ska gå. Allting har gått så fort. Jag borde lägga band på mig själv och inte förlora kontrollen. Men egentligen, av vilken anledning? Jag älskar honom av alla resonliga anledningar. Jag älskar honom av alla oresonliga anledning. Jag bromsar inte något som skenar åt rätt håll. Jag är så obeskrivligt förälskad och hoppas denna känsla förblir utan att förgöra mig! 



Kommentera här: